Tillbaka till startsidan

we don't sleep when the sun goes down. we don't waste no precious time.

Om inspiration och var man finner den. Det är den klassiska och outtröttliga frågan som ställs till den som skapar. Det är något jag grubblar mig matt över när jag blir hänförd av konst. Som om jag bara lyckades klura ut det skulle jag kunna exploatera samma källa. Jag finner det helt fantastiskt fascinerande. Hur man kan ta något rått och oarbetat och göra det vackert genom att ge det liv, ett namn och en historia.
Intryck -->
minnen, erfarenheter, värderingar-->utlopp.
Vad är det som gör själlösa sakers ursprung så fängslande? Relationer! Objektets relationer till sin miljö och sin skapare, skaparens relation till sin värld. Det är det som är vackert! Vägen genom en annan människas nerver, nervcentra och medvetande. Det kan inte bli annat än unikt. Exempelvis så är nätet av blodkärl som sköter blodförsörjningen till näthinnan unikt för varje människa. Och av ca 130 miljoner receptorer i näthinnan, finns det bara omkring 1,2 miljoner nervtrådar i synnerven. Redan i den biologiska processen av att uppfatta något som inspirerande rensas en hel del data bort innan vi ens uppfattar den. Oddsen är alltså låga att det som inspirerar dig skulle inspirera även mig. Men det skadar ju såklart inte att fråga.



f: Evelyn Mchale by Robert Wiles.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0