Tillbaka till startsidan

since we're being frank.

Finns det ett utgångsdatum för fåniga nostalgitrippar? Är det när man har gått från att avfärda dem med förnuft, till att uppslukas av dem, och sedan tillbaka till förnuft igen?

En nostalgitripp kan vara en försäkran om att ett flertal år av ens liv inte enbart ska reduceras till en erfarenhet, utan även minnas. Men det kan också vara ett envist droppande av en kran, i en dröm någonstans, långt borta. Man söker febrilt efter den ett par nätter i månaden. Tills en dag då man finner den, och antingen smäller igen den eller låter vattnet forsa ut tills man står med vatten upp till knäna och önskar att man bara låtit det förflutna flyta undan.

Vissa lägger hurtigt på locket, medan andra sprider ut bevisen och hoppas att kanske stöta på dem igen, kanske inte. Själv har jag varit det sistnämnda, men har med tiden övergått till att lägga undan allt i takt med att det återfinns. Det är som saker från en annan dimension, de hör inte hemma här.

Så när är man redo att göra av med den sedan länge döda kaktusen, den sönderburna tishan och bitterheten, som följer alla svåra seperationer? Ingen aning egentligen. Det är något man bara känner en dag, och fortsätter känna tills man har mod nog att göra det. Det känns både dumt och skönt att veta att man är sin egen största motvind i att gå vidare.

Så vad är det som gör att man så gärna ser positivt på det som varit, och så skeptiskt på det som komma skall? Kanske har man lärt sig av sina erfarenheter och vill samtidigt ha kvar sina minnen. En sak är i alla fall säker.
- Vissa lär sig absolut ingenting alls.

dekadensen.

image Jag fick VG på min inlämningsuppgift i Mediekommunikation. Det är väl okej. Jag hade velat ha ett högre betyg, men jag respekterar att man inte ger VG till någon som tror att värmland ligger i norrland. Nu tror jag ju inte det. Jag vet att det inte är så. Men när man, mitt i natten, är dödstrött, och läser om mystisk viltmat och skriver om en skidanläggning så blir det lätt... ja... felformulerat. Jag som är så stolt över mina korrläsnings-skills borde kanske börja korrläsa det jag själv skriver. Typ.

Jag blev bjuden på världens godaste fisksoppa i helgen i alla fall. Och även något så spännande som ost- och spenatfylld pita. Sistnämnda ska jag lätt göra någon gång, det var riktigt smarrigt. Jag hittade ett recept här som verkar stämma hyffsat, bortsett från fyllningen. Men ikväll lagar jag ugnspangkaka med spenat och kalkon. Hoppas på succé!
Jag har lyckats få ett fult blåmärke på läppen också, så jag går runt hemma, lagom måndagssunkig, i djuprött läppstift, för övrigt osminkad. Vardagsdekadens. Påminn mig om att trotsa köerna i Lund nästa gång fresten, och inte gå till Ahrimans en lördag. Total graveyard.


saknar mitt blonda hår..

<3 Ben Whishaw




rosa hår?


Jag och min söta brorsson Isak pratade om hårfärg i helgen. Han undrade varför jag inte färgade håret rosa. Rosa är hans absoluta favoritfärg. Jag har faktiskt försökt tona det rosa tidigare, men det var många år sedan och toningen fastnade inte. Nu känner jag mig lite sugen igen! Det var längesen jag hittade på något själv med mitt hår, och färg och frisyr från senast jag var hårmodell börjar se riktigt tråkigt ut. Jag tror det kanske får bli mitt nästa ego-projekt. Kanske kanske..

keeping my mind wide open.

Tivolirock 2009

Plugg plugg plugg.. Motiverar mig själv med en iskall folköl och hoppas på mysdag med San och kanske Ellan i stadsparken i Lund imorgon. Hade varit riktigt trevligt. Och med lite tur kanske jag kan få lite plugg gjort mellan snacket också.

Har haft en riktigt fin helg i Malmö med vänner jag träffar alldeles för sällan. Med lite flyt och engagemang får det bli ändring på det. Tydligen har vi lättast att ses när det är spontant, så mindre tomt planerande i framtiden.
Söndagen skulle ha blivit fotboll i Folkets park i Malmö ihop med Khaltoum och hennes tjejkompisar. Det livsfarliga vädret satte dock stopp för våra planer och det hela slutade med att jag målade in mig själv i ett dejt-hörn med en killkompis till Ting. Nu blev det en trevlig kväll med mycket snack och tv-spel, men det är intressant hur man ibland finner sig i udda situtationer och tänker hur gick det här till egentligen? Ironin i det hela är att jag pluggar religion för tillfället och hade en lång diskussion om ödet med lillasyster häromdagen. Ibland känns det som någon högre makt lägger sig i och petar runt i saker. Hon och jag var överens om att människor kommer och går ur ens liv för att lära en något. Men det är den fria viljan som avgör huruvida de stannar där eller inte efter det. Jag lärde mig bland annat att killar inte gillar när tjejer slår dem i tv-spel^^

Gjorde även brudsmink och hår i lördags förmiddag. Det var fina Ellinor som gifte sig med sin Micke. Hon blev fantastiskt vacker och det var ett riktigt roligt jobb!

Landat planer om tivolirock med nu. Känns som en för mysig tradition att bryta och det är grymt bra musikunderhållning i år! Någon mer som ska dit?

vad i...


Igår eftermiddag ringde jag för att prata med kansliet på distansskolan där jag nyss börjat. En kvinna svarar och säger att de gått för dagen och att jag får ringa igen imorgon på samma nummer. Vem fan var hon då? Inbrottstjuv? Idag svarar hon igen och krystar nervöst fram att ingen är tillgänglig och att jag kanske kan försöka igen. Innan de går hem kl.12 då förstås, tillägger hon hastigt. Jag börjar undra om hon inte de facto är ensam där. En ensam liten sommarjobbare som inte vet vems telefon hon svarar i. Jag kanske får bita ihop och läsa den där B-kursen jag fått, trots att jag sökte till A.

Min studievägledare hade ringt mig åtta gånger på två nummer innnan jag vaknade. För att höra hur det gick och upprepa att varken hon eller någon annan kunde hjälpa mig på skolan jag sökt distanskurserna genom. Alla är på semester. Såklart!

Nu tar jag min religionsbok och går och sätter mig i solen.

RSS 2.0