framme.

Luktar hund om händerna men gillar läget. Hur snälla och goa som helst! Jag är nu fullt installerad i mitt lilla rum i Strömstad. Mina tvåbenta kombos verkar också jättetrevliga. De gillar tacos. Bådar gott! Imorgon samåker jag och H till jobbet på Nordby. Det är skitnära. Fast skitmörkt. Undrar om jag kommer samla mod till att cykla innan snön kommer. Kanske blir mer benägen att riskera livet när det börjar bli tråkigt här ute i ingenmansland. Tröstar mig med att naturen är fin och luften är klar. Verkligen skitfin och asklar. Väldigt värt.

Ny blogg på Spotlife!

Stil och mode är något som verkligen intresserar mig, men det känns inte som att det passar sig i denna bloggen. Därför har jag skapat en ny. Om ni vill se mer av det bör ni kolla in den, den finns här. Det vanliga långdragna tjafset kommer jag fortsätta att publicera här. No worries.








i don't bite.

Idag har det varit vår i Lund. Där har jag befunnit mig större delen av dagen och skrivit högskoleprov. Det gick inte som förväntat, men det är okej. Det har varit så himla skönt att slippa frysa, jag har verkligen njutit av att hänga utomhus! Jag fick sushi levererat vid lunchtid. Hur bra som helst!:) Jag och J käkade på en bänk utanför polhemskolan innan jag fick återvända till det kalla klassrummet. Det var verkligen inte kul denna gången, det var skittråkigt och så kändes det som att det inte skulle gå bra alls. Sist gjorde San det samtidigt så vi kunde ringa varandra varje paus och snacka om delproven, luncha i stan och sen ta reda på resultaten tillsammans via tfn över en chailatte efteråt. Verkligen att föredra, även om vi inte skrev på samma ställe i Lund. My bad som inte såg till att hon också anmälde sig. Nu är det överstökat iaf, och jag är heelt slut. Vill bara krypa upp i soffan och smygsomna. Har pluggat lite organisation och ledarskap sedan jag kom hem, men nu orkar jag verkligen inte mer. Jag avslutar med en liten undran...
Ser jag skrämmande ut? En främmande unge vägrade att sätta sig bredvid mig på bussen... Och innan ni frågar - jag försökte inte tvinga honom. Det var hans mamma. Han bara stirrade i tystnad med skräckblandad förvåning över sin mors förslag och spjärnade emot med armar och ben och all kraft han hade. Jag var visserligen inte heller så förtjust i förslaget, ungen visade en viss snorpotential, men vafan... Jag bits inte... Ladies...;)
RSS 2.0