Tillbaka till startsidan

Vikten av att lura sig själv innan man försöker lura någon annan.


Har du någonsin funnit dig i en situation där ord trillar ur din mun samtidigt som dina egna ögonbryn höjs, din panna rynkas och din mun kröks, i en opassande och frågande grimas? Reflexen, som styrde tungan under denna bråkdel av sekund som föregick insikten av meningen som formats och planlöst trillat ut ur munnen och in i den ljudliga verkligheten, visste att orden var lämpliga för situationen. Den visste vad som borde sägas och såg till att det sades. Men tog den hänsyn till vad du faktiskt tänkte eller kände? Fick du den minsta tid på dig att anpassa kroppspråk eller ens ansiktsuttryck? Blick eller samtalston? Icke!

Men man kanske ska vara tacksam för den där artighetsreflexen. Nog är det betydlig bättre att automatiskt säga något artigt man inte menar, än att automatiskt säga precis vad man tänker. Artigheter kan man utveckla med ärliga och genomtänkta åsikter utan problem, det är svårare att övertyga någon om att en spontan tanke inte kom från en djup och ärlig (läs ond) plats.

Om någon vågat sig på att gissa så handlar det än en gång om relationer. Hade jag lyckats hålla den här bloggen anonym hade den haft riktigt bra datingblogg-potential. So much drama. Mina två läsare får köpa mina memoarer när jag dör. Ni kan ju köpa hälften var och låna varandra era respektive halvor. Jag tror det når sitt slut i år i alla fall. Dramat. Så nu får jag snart hitta något annat att suga inspiration ifrån.

Åter till ofrivilliga meningsbildningar. Boy says: "Jag kommer att sakna dig", Girl automatically replies: "Jag kommer att sakna dig med". I min väldigt systematiska analys menar mitt försvar att oddsen för att Girl vid något tillfälle, möjligen till och med i en relativt snar framtid, kommer att sakna Boy, är fullt acceptabla. Det är, som man gärna säger, mycket möjligt. Så det är därmed absolut ingen automatisk lögn. En automatisk artighet, ja, men med goda skäl. Boy är tydligen en hyvens kille och förtjänar all världens bekräftelse.

För Girl känns det som att det som vanligt kommer ta ett halvår som minst och ett år som mest innan fyrverkerierna börjar spraka. Vad är det då som gör att Boy kan mena en sådan sak i ett stadie som är alldeles för snart för Girl? Efter noga undersökning är det tydligen vad man kallar fullt normalt. I begynnelsen av en relation ska man, generellt sett, bli förälskad, tätt följt av kär, och avrunda med villkorslöst galen. Sedan följer en avfasning och det lugnar ner sig till ett varmt och mer verklighetsbaserat gullstadie. I regel händer detta när man träffar någon helt underbar, som har allt det där och som man verkligen kan se sig själv tillsammans med. Det ska hända, och det händer tydligen alla andra. Då kan man ju undra...

...vad fan är det för fel på mig?

Kommentarer
Postat av: SAn

Skitsnygg header, baby!!



Inget fel på dig heller, haha.. Du är väl bara inte redo. På något sätt.. Mmm, klingar konstigt i mina öron också med tanke på att du vari singel ganska länge. Men, så är det ibland. Det kommer när det kommer. Tror inte du behöver oroa dig ;).



Puss hjärtegull och tack för den hemskt fina kommentaren i min fotoblogg! Jag blev SÅÅ glad! :) Du är bäst, Bästis! <3

2010-10-12 @ 18:51:41
URL: http://www.fotohaket.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0