Tillbaka till startsidan

alltså jag har mens.


Tre månader efter att jag skaffat p-stav kröp min biologiska klocka upp i ett mörkt hörn på hyllan. Den som säger att det inte är jobbigt att en vecka i månaden påminnas om att man är en tickande, nedräknande barnmaskin, är inget av det förutnämnda. Tala om euforisk salighet när jag upptäckte att jag skulle få vara kvitt denna pina. Och i tre år har jag varit i stort sett helt besparad denna jobbiga månatliga period. Fram till nu.

Man har hört mardrömshistorier om alla problem som kan medfölja. Som om att blöda konstant i en vecka inte skulle vara nog. Migrän, illamående, yrsel, smärta, vallningar, instabilt humör. Min stackars lillasyster har varit sängliggande i smärtor ett par gånger. Naturen är grym. Själv har jag, peppar peppar, till stor del sluppit undan. Men idag gick det upp för mig varför jag de senaste dagarna har nära på gråtit till minnet av en fiktiv mans schizofrena föreställningar av sin pratande katt. The bitch is back. Jag inser att det kan ha att göra med att jag borde bytt den där staven i februari. Det artificiella hormontillskottet har sakta sinat och nu verkar det uttömt. Domningar, stickningar och folks höjda ögonbryn kan inte längre ursäktas med att den läskiga pinnen under huden fyller en funktion. Den är nu bara en läskig pinne.

Och vet ni hur den tas ut? Jag är egentligen ingen vekling. Nog kan jag ha sagt att jag är nervös för att ta ut den, men det är jag egentligen inte. Men när jag hörde om hur det skulle gå till reagerade jag som man bör göra när man hör om blod och skalpeller. Jag rynkade på näsan. Man skär alltså ett snitt i armen och drar ut den. Skäär ett snitt. Och draaar ut den.

Och ersätter med en ny då förstås. För såhär kan man ju inte ha det..

Kommentarer
Postat av: SAn

ahh, sluta vekla din lilla vekling. Nu vet du äntligen hur det känns att vara kvinna! ;) Köss!

2010-05-30 @ 14:12:16
URL: http://www.mynameissan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0