i was definitely made for these times.

I mitt liv händer allt på en gång. Det händer fort och intensivt och sprudlande, och det gör samma saker med mig varje gång. Lite som en slags chock efter en olycka. Man bara finner sig i händelseförloppet och glider med i bekväma skor med hala sulor. Allting blir så enkelt och självklart och man lyssnar till sig själv när hon säger att saker kommer att lösa sig, att saker kommer att bli bra. Och saker löser sig. Och saker blir bra. Någonstans dunkar en orolig puls vidare och försöker göra sig påmind om att när saker verkar vara för bra för att vara sant.. så är dom det. För bra för att vara sant.

Men när du går bredvid mig och vill hålla min hand, hamnar den pulsen i otakt. Den tickar förvirrat i en anspråkslös rytm och erkänner snart sig själv besegrad. Ingen får hålla min hand, ingen får röra vid mitt ansikte, snyftar hon hjälplöst innan hon tystnar. Och jag springer alldeles för långt, på helt fel håll, innan du fångar upp mig igen och tar min hand.. rör vid mina läppar. Dom är dina nu, säger du. Allting blir så enkelt och självklart. Och saker löser sig. Och saker blir bra. Jag lyssnar efter ett ljud som saknas och väntar oroligt på att det ska komma tillbaka. Men under tiden lovar jag mig själv..
..att jag ska fundera på saken.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0