vad i...

Igår eftermiddag ringde jag för att prata med kansliet på distansskolan där jag nyss börjat. En kvinna svarar och säger att de gått för dagen och att jag får ringa igen imorgon på samma nummer. Vem fan var hon då? Inbrottstjuv? Idag svarar hon igen och krystar nervöst fram att ingen är tillgänglig och att jag kanske kan försöka igen. Innan de går hem kl.12 då förstås, tillägger hon hastigt. Jag börjar undra om hon inte de facto är ensam där. En ensam liten sommarjobbare som inte vet vems telefon hon svarar i. Jag kanske får bita ihop och läsa den där B-kursen jag fått, trots att jag sökte till A.
Min studievägledare hade ringt mig åtta gånger på två nummer innnan jag vaknade. För att höra hur det gick och upprepa att varken hon eller någon annan kunde hjälpa mig på skolan jag sökt distanskurserna genom. Alla är på semester. Såklart!
Nu tar jag min religionsbok och går och sätter mig i solen.
URL: http://karlwallenius.wordpress.com
Klassiskt jävla svenskt byråkratibemötande där. Så jäkla uselt, är set något ställe där tummarna sitter djup inkörda till absurdum så är det inom studieväsendet. "Gå hem vid 12" jo jag tackar jag. Det är likadant om inte värre på högskolorna.
Det är