Tillbaka till startsidan

To know me as hardly golden Is to know me all wrong.

Kärlek, för mig, är något väldigt fysiskt. Känslor, impulser, kemiska reaktioner. Även det intelektuella utbytet i form av konversationer och diskussioner handlar om att provocera, att inspirera och att reagera på känslor. Kärlek, för mig, är något som i högsta grad ska, och får lov att ockupera en stor del av mina tankar. Men enbart i syfte att provocera och inspirera känslor.

Känslor. Vi beskriver gärna abstrakta känslor, som exempelvis kärlek, genom att relatera till kroppsliga fenomen. Fjärilar i magen. Hjärtat rusar. Kinderna blossar. Allt för att uttrycka intensiviteten av känslan. För allt det här händer ju i kroppen när man är kär. Det låter nog lagom grundskolepedagogiskt, men för mig är det lika självklart som nödvändigt. Man vill bli skakis, mållös, fnittrig, impulsiv, uppfylld av värme och glädje. Man vill till och med bli irriterad, arg, ledsen, förbannad. Sårad. Vilken känsla som helst går bra, så länge den slår ut ens förnuft och engagerar hela ens väsen.

De positiva känslorna understödjer välbefinnande och energi. De negativa känslorna är ekvivalenta, ur den uppfattning att de driver en och erbjuder en känsla av mening och värde. Man är en del av något. De negativa känslorna är en väldigt enkel tillflyktsort när man desperat vill känna något men inte riktigt nått fram till förälskelse. Många gör detta misstaget i inledningsfasen av en relation. Får man inget känsloutbyte utav relationen så skapar man sig det genom vädjan, provokation, eller rentav seperation. Det blir så viktigt att känna något att det spelar slutligen ingen roll vad.

Vad är då problemet med inställningar som den här? För jag är övertygad om att alla känner väldigt olika inför vad kärlek är. Den måste inte tvunget vara en cykel av trivialitet och katarsis. För många är det bara en så kallat nyförälskelse som är så stundvis överväldigande, och den varar oftast inte mer än några månader, eller som mest i ett par år. Är det en form av missbrukarbeteende? Det ständiga sökandet efter mening och upprymdhet. En juvenil egoism där man inte inser en länk mellan andra människors känslor och sina egna.

När vi äntligen finner oss i en känsla som vi är bekväma i så låter vi oss uppfyllas av den och fokuserar på att njuta av den, utan, eller rent av hellre än att ta ansvar för andra människors känslor. För nog kan vi alla vara rörande överens om att kärlek borde handla om ett utbyte av känslor. Man ger och tar. Och om jag ständigt, och för så länge jag ämnar att vara med någon, fokuserar på att vädja till, engagera och provocera min partners känslor, så har jag tagit ansvar för att ge honom/henne mening och värde. Och jag kan förvänta mig att få detsamma tillbaka.

Jag menar inte att förespråka otrohet eller andra allvarliga saker som kan såra eller provocera. Men när jag, för att välja ett ledigt uttryck, gillar någon, så vill jag att den personen ska vara engagerad i känslor jag inspirerat. Jag vill att personen ska känna sig omtyckt, uppskattad, ompysslad, värdig, intressant, meningsfull, självsäker, inspirerad, upphetsad, upprymd, glad och energisk. Och även stundvis osäker, utmanad, hoppfull, längtande, undrande. Så fort jag lutar mig tillbaka och slutar att ge så kan spelet gå förlorat. För kärlek är lite av ett spel. Vinsten är att både älska och bli älskad, och inse att man själv har delat ansvar för båda.

Kommentarer
Postat av: SAn

Sant, så sant! Du är faktiskt klokare än du ser ut gumman! ;) Hehe, nää. Inte nog med att du är snygg, du ser faktiskt riktigt smart ut oxå! :) My Bärr....<3

Och jag håller verkligen med. Det där lilla oskyldiga spelet kan vara bra. Man ska aldrig ta något för givet och inte heller vara för osäker. Man måste hitta en balans.



sv: Tack baby! Kul att du gillar mina foton! :) Jag har faktiskt själv tänkt på att göra en av dom färgglada naturbilderna som en canvas eller affisch och ha i sovrummet. All den färgen till svart/vitt hade varit skitsnyggt! :) Men, så du menar att du oxå hade kunnat tänka dig det? Tror du verkligen någon hade velat köpa? ;)

2010-09-02 @ 21:23:21
URL: http://www.runsanrun.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0