Undrar hur i helvete jag ska kunna sova inatt. Hur blev avslappning följt av ljuv medvetslöshet ett sådant ångestmoment? Önskar att någon bara kunde komma in och klubba ner mig och bädda ner mig prydligt i sängen.

Jag tittade lite närmre på min nya klänning förut, efter att jag tvättat den, och börjar så smått inse att jag kanske inte kommer hinna sy in den till på tisdag eftersom jag inte ska vara hemma imorgon kväll. Det är inte många kanter som är sicksackade så jag skulle behöva göra det överallt innan jag använder den om jag vill kunna ha den mer än en gång. Suck, stön och pust...

Jag ska nog försöka rensa tankarna med lite light-lektyr.