Jag tittar lite slött på Harry Potter & the Order of the Phoenix medan jag försöker reda ut vad det är som är så väldigt fel med större städer. Jag har dragit slutsatsen att städer så stora som Malmö, eller större, är övervägande hemska. Allt det som kan tänkas vara så bra med storstäder blir så obetydligt efter bara ett litet tag. Man kan bo som nära vänner ett par kvarter ifrån varandra och ändå ses så sällan. Och nästan aldrig hemma. Man ses på cafén, krogar och allra helst på klubbar. Ingen har råd till mat men alla dricker öl. Ingen har energi till vardagen, men alla dansar. Det blir som en skev skräckfilm där alla blir offer för sin egen glupskhet. För ju mer vi ser, ju mer vill vi ha.