En ny blogg alltså. Så jävla nytt och fräscht och i en sådär bekvämt läsvänlig version. Läste Alex Schulmans krönika i Metro idag om de nya populära bloggarna och vad de egentligen innehåller. Jag har länge haft sådan obeskrivlig prestationsångest över allt vad bloggande heter och har gömt mig blygt och publicerat försiktiga små inlägg på mitt space på msn. Så många gånger jag korrläser dessa förbannade, totalt olästa, inlägg.
Jag är min egen mest flitiga läsare. Jag är så jävla intresserad av mig själv att det är nära narcissism. Ungefär så..

Min poäng är som följer.. Jag listar inte vad jag äter till frukost, om det inte råkar ha varit en exceptionellt fantastisk frukost.
Jag är onykter på en torsdag och är nöjd som fan med min nuvarande hårfärg, för att avvärja alla eventuella frågetecken över mina uppenbara (?) ångestblekningar av mitt stackars överstylade hår.

På lördag spelar Looptroop i Malmö och jag ska vara där.
Ska du?